Det där i fredags.
Ja, suck. Ridpasset i fredags, kändes som katastrof och nederlag. Troligen mycket för att jag sätter så höga krav på mig själv/oss ibland, och går det då inte riktigt som jag tänkt, då känns det totalt värdelöst istället. Och som jag skrev i föregående inlägg, så är jag rätt dålig på att komma ur det negativa tänkandet när det väl infinner sig. Inte ens tänkt på det så mycket i ridsammanhang förut, men vet om att jag är så i allmänhet. Jag hamnar alltför lätt i en negativ tankespiral.
Först och främst kom vi upp till ridhuset, det var fint väder och jag tänkte rida på ridbanan först, men det var ganska blött. Så skulle just gå in i ridhuset istället, men nej, då kom brandkåren och skulle vattna, tydligen. Så där gick det inte heller att vara. Vi var lite ofokuserade, red fram lite som vanligt, halvflummigt med andra ord, och det var inte lika mycket dumheter som på onsdagen. Jag var trött pga alldeles för lite sömn samt hade ont i magen. Hade L med kamera med upp, vilket också tyvärr distraherade och fick mig att sätta ännu större krav på oss/mig själv, och för varje liten grej som kändes dålig blev jag mer och mer uppgiven och frustrerad på mig själv! Vilket inte gjorde något bättre, såklart.
(Fotona är tagna av min vän L i fredags, och av dem jag fick blev jag inte nöjd med ett enda. Inte pga fotografen utan motivet... Men lägger upp två här ändå.)
(Fotona är tagna av min vän L i fredags, och av dem jag fick blev jag inte nöjd med ett enda. Inte pga fotografen utan motivet... Men lägger upp två här ändå.)
"Ingenting" gick bra! Det vi tränat på förra gången, som känts så bra då, ville inte funka. Fallino ville inte lyssna, kändes det som, och var stark och skulle sparka bakut och dumma sig i varje försök till galoppfattning. Han tog inte innerskänkeln och var värre än vanligt i vänster varv. Han blev väl också påverkad av min sinnesstämning och grinig över att jag helt plötsligt skulle komma och ställa en massa krav. Han kan vara som en överkänslig kärring/märr ibland, haha... Med mycket egna åsikter om saker och ting!
Som sagt, det kändes som ett rejält bakslag i fredags och när jag var klar i stallet ville jag bara gå och gömma mig i sängen under täcket - på det humöret var jag. Nu, i efterhand, känns det lite bättre. Jag har hunnit få distans och inse vad det var som gjorde att det blev som det blev. Imorgon kväll tänker jag rida upp till ridhuset igen, ta det i vår egen takt, i lugn och ro. Ingen press. Känns bra redan nu, när jag tänker på det. Rida övergångar, halter, lösgörande och när allt känns bra, rida igenom programmet några sista gånger. På tisdag blir det lite ridning på gärdet, liten sista avcheckning att allt fortfarande fungerar som det ska. Ska verkligen försöka att sänka kraven på oss på onsdag, se det som jag ju egentligen gör - som en rolig sak och en bra erfarenhet och träning!
