Självklart är det en del krångel nu. Min mobil har krånglat ett bra tag, så för snart en månad sedan bytte jag till min gamla (som jag inte använt på ett år). Den gamla krånglar också, men på annat sätt... Den nya har börjat med en rolig grej, att den bara stänger av sig helt plötsligt och sedan startar om - men den startar om ungefär 50 gånger i rad då den aldrig hinner komma igång riktigt innan den startas om igen. Liiiite påfrestande och tålamodsprövande, och inte minst opraktiskt när man behöver den. Precis innan jag bytte till den gamla så klarade den sig inte mer än fem minuter utan laddaren innan den började med det där tramset igen. Den jag har nu är "bara" väldigt seg och så frösvinner nätet ett par gånger om dagen så man inte kan nås/nå någon och alltsåmåste starta om en eller fler gånger tills den är med på noterna igen. Teknik... Suck.

 

Har ju varit på väg att lämna in den i några månader nu, den nya alltså, men har inte hunnit bli av än så länge då NetOnNet här i Örebro ligger så opraktiskt till att man aldrig har vägarna förbi. Jag har ju en känsla av att det är batteriet det är fel på, så igår gjorde jag en chansning och beställde hem ett nytt batteri i hopp om att det kanske kan lösa problemet och jag kan slippa lämna in den. Vi får väl se helt enkelt! Mitt tålamod håller nämligen på att ta slut även med mobilen jag använder nu (även om jag i början var lyrisk över att den "levde" en hel dag och att jag inte behövde oroa mig för när den skulle dö/få sina anfall)...

 

En annan sak som krånglar är nu även jobbet! Trots att det inte ens börjat än, haha. Nästa torsdag skulle det börja, vilket var perfekt. På onsdag har jag nämligen inbokat på eftermiddagen ett annat jobb jag har via kommunen. Idag fick jag dock ett sms om att de vill att vi ska börja en dag tidigare, alltså på onsdagen. Och då vi ska vara i Karlskoga första tre veckorna, på heltid, kommer jag inte hinna hem förrän till kanske kl 19. Det andra var klockan 16... Ringde och berättade det, då de skrev att man skulle ringa snarast om man inte kunde, men nä, det verkade ju inte göra någon skillnad. Se om du kan boka om det till ett annat tillfälle istället, för de vill starta på onsdag nu. Och kan du inte så ja, kanske de letar efter någon annan istället... 

Gah! Jaja, inte mycket att göra mer än att le och se glad ut. Försöka lösa det andra. Pust. 

Ja, hästjobben, de får jag tacka nej till ändå. Har fått många erbjudanden, varit väldigt sugen, men sedan när det kommit till kritan - nej, jag vill inte flytta. Inte nu, inte än. Mår bra här. Alla var nämligen många många mil bort i helt andra delar av landet, och som de flesta vet är inte en hästskötarlön såpass stor att man kan hållas med att betala hyran på en annan lägenhet också "så länge". 

 

Nu har jag däremot fått ett jobb i Örebro! Kundtjänst, låter sådär kul egentligen. Men verkar desto roligare i verkligheten! Jag tror jag kommer trivas bra. Det är en tjänst på 75% vilket känns helt lagom, och fördelat på dagar, kvällar och helger, vilket också det känns skönt. Lite variation helt enkelt!

 

I början är det dock utbildning i tre veckor i Karlskoga, så blir en bit att åka. Dessutom 100% så kommer verkligen vara borta HELA dagarna. Men det får det vara värt, får ju betalt därefter också. Så himla skönt ska det bli, med en säker inkomst. Så mycket av ens välmående som (tyvärr) hänger på det där. 

 

Sitter här och söker lite jobb (ja, min dygnsrytm är lite sådär, jag vet), hittar en del som verkar roliga och som jag söker. Dock känner jag mer än någonsin (eller ja, kanske inte mer än när jag var typ 12) att jag verkligen helst skulle vilja jobba med hästar! På ett eller annat sätt. När jag gick sista året på gymnasiet (Bollerup), naturbruk med inriktning häst, och hade varit ute på både praktik och mycket hästskötarjobb, kände jag dock att nej jag ville inte jobba med hästar längre. Jag tyckte fortfarande om hästar och hade ju min egen, det räckte. Hade varit med om lite väl mycket av baksidorna med jobben för att vara intresserad av att fortsätta. 

 

Nu känner jag mig dock så mycket vuxnare, mer säker och mogen (tack och lov för det, har ju trots allt gått 6 år nu!) och känner igen att åh, vad roligt det skulle vara. Att få ha hästarna som jobb. Funderar mycket på det nu för tiden, hur man skulle kunna få det att bli så. Har lite planer, men inget jag berättar om än! 

 

I eftermiddag får vi besök av veterinären, Fallino har lyckats skaffa sig en framtandsfraktur! Vi gick omkull för snart två veckor sedan (halt väglag) och båda vart oskadda, trodde jag. Men Fallino måste ha fått en spricka i tanden. Det syntes dock inte förrän i fredags, en vecka efter. Ringde veterinären då men eftersom han mår bra, äter och inte verkar ha ont så kunde vi vänta lite. Idag kommer hon alltså! Ska bli spännande. Både att se hur och vad som ska göras, men allra mest att få se vad kalaset landar på... Jag är ju inte direkt rik. Men Fallino är väl värd det. Dock hade det varit roligare att lägga pengarna på annat... Som mat till mig och lite nya grejer till honom. Nåja! Inte mycket att göra nu, bara att bita ihop och se glad ut när det ska betalas!