Jösses, nu går veckorna i full fart. Har utbildning på jobbet i tre veckor till, i Karlskoga. Det är en bit! Åker bussen härifrån 06.08 på morgonen, framme 07.00 i Örebro där jag samåker med några andra till Karlskoga, tar ca 40-45 minuter att åka dit. Börjar kl 8. 

 

Vi lär oss massor, och det är roligt! Det är 16 stycken som ska börja samtidigt, så vi är som en liten högstadieklass, på både gott och ont. Det dåliga är att det blir lite den klassdynamiken också, med ett gäng killar som sitter längst bak och pladdrar hela tiden... Struntar i allt och när folk (läs: utbildaren) ber dom lyssna (eller vi andra som ber dom rakt ut att hålla käften) och istället bara skrattar. Är tysta en stund och sedan börjar de igen. Så respektlöst! Gillar de flesta egentligen, men när man beter sig på det viset... Grr. När alla andra försöker lyssna och lära sig något. Och när man dessutom beter sig så på ett jobb, något du får pengar för, är det ju en helt annan sak än när man går på högstadiet, tycker jag i alla fall. Kanske ska tillägga att de det gäller är ungefär mellan 19-25 år. 

 

Det andra irriterande är de som ställer korkade frågor, eller startar diskussioner om något som inte alls tillhör ämnet. Eller, som i många fall, när vi går igenom nya system och de ska ta upp och fråga om specifika scenarion - "men tänk om detär så här och så här? Hur gör man då?". Vi går ju för jösse namn igenom grunderna, det blir ju lite överkurs att gå in på såna detaljer direkt. Hon kommer ju till det, så småningom. (De som tillhör den här kategorin är de få som är mellan 30-40 år ungefär).

 

Behöver jag säga att mitt tålamod är något mindre än vanligt när jag är trött? ;) 

 

Annars är allt egentligen bara bra och det är jätteroligt med allt nytt folk. Jag är faktiskt uppspelt över jobbet också, kan knappt vänta tills vi får börja "på riktigt"! 

 

Vi slutar 16.45, så vi kommer in till stan närmare halv sex. Vilket är lite typiskt för mig, för då har precis min ena buss gått och jag måste vänta på nästa som inte går förrän 18.40. Segt både att behöva vänta så länge i stan (än så länge har jag lyckats fylla ut tiden ganska bra i alla fall) och inte minst det faktum att jag inte kommer hem igen förrän närmare 20. Och egentligen skulle jag behöva lägga mig och sova direkt, om jag ska få en chans till 8 timmars sömn, då jag går upp igen mellan 04-04.30. 

 

Låter det jobbigt? Jag vet inte, jag tycker det känns helt okej eftersom jag vet att det enbart kommer vara så här under en begränsad tid. Sedan är det Örebro och andra scheman som gäller! 

 

Jag har tur som har min rumskompis som hjälper mig med Emi, min vovve, under dagarna. Även att ha medryttare samt världens bästa kompis i stallet är ju så himla skönt! Har inte varken mycket ork, energi eller motivation kvar i mig när jag kommer hem om kvällarna. 

 

Nu under helgen passar jag på att göra allt jag boehöver och inte hinner i veckorna; tvätta, städa och laga matlådor. 

Ja, min fredagskväll spenderas som vanligt till stor del ute i stallet. Där det är som mysigast! Går ut vid 22.00 ungefär, ser till att allt är klart inne, sen tar jag in hästarna. Kalle får gå direkt in i boxen och mumsa mat, Fallino får "lida" först med en stunds pyssel. Rykt, koll, spola benen om det behövs (inte behövts nu på några dagar, woho!), pyssla med hovarna och den jäkla raspen som satt sig på en bakbenet (som nästan är helt borta nu!! Halleluja!). Borsta svensen, i med lite pälsglans. Byta till pyjamas om det är jag som tar ut på morgonen. Göra lite stretchövningar. Sen tror jag det är klart, och han får gå in och käka han med. 

 

Sen går jag och Emi ut i den lilla manegen (som vi har som ligghall), och plockar upp dagens bajsar. De har ju en förkärlek till att gå in där och skita, trots sin stora hage! Häller sedan ut vattnet och sätter in baljan som sedan skuras och fylls med nytt vatten på morgonen. Till sist är det bara att sopa kvar, sen är allt klart och vi säger godnatt till hästarna! 

Idag blev det en tur på ungefär en och en halv timme (glömde stänga av appen så gdröjde tills jag släppt ut honom i hagen igen). Började med att klättra, vi har en backe i skogen som vi tog oss uppför fem gånger. Den är nämligen väldigt lång och seg och jag blir lätt uttråkad när det tar lång tid, vilket det ju gör att skritta ner igen alla gångerna! Märktes i alla fall att Fallino blev lite trött. Tog den upp i galopp två gånger, första och sista, sedan skritt resten.

 

Resten av turen blev en kombination av lite kondition samt utforskning av nya stigar och ställen att rida på! Enbart sista stället vi provade oss på var INTE att rekommendera.. Var visst väldigt sankt där och kände hur Fallino sjönk ner med bakhovarna. Usch, var riktigt otäckt! Sen var det ju såklart diken runt om överallt och det är ju inte Fallinos favoritgrej att gå/hoppa över diken. Så vi gick runt hela, i kanten, tills vi kom till ett lämpligt ställe (där jag visste vart vi skulle komma om vi gick över) där jag efter några försök att få över honom till sist hoppade av och på så vis fick med honom över till andra sidan. Brakade genom skogen och kom sedan ut på en av de vanliga stigarna på vägen hem. 

 

Självklart är det en del krångel nu. Min mobil har krånglat ett bra tag, så för snart en månad sedan bytte jag till min gamla (som jag inte använt på ett år). Den gamla krånglar också, men på annat sätt... Den nya har börjat med en rolig grej, att den bara stänger av sig helt plötsligt och sedan startar om - men den startar om ungefär 50 gånger i rad då den aldrig hinner komma igång riktigt innan den startas om igen. Liiiite påfrestande och tålamodsprövande, och inte minst opraktiskt när man behöver den. Precis innan jag bytte till den gamla så klarade den sig inte mer än fem minuter utan laddaren innan den började med det där tramset igen. Den jag har nu är "bara" väldigt seg och så frösvinner nätet ett par gånger om dagen så man inte kan nås/nå någon och alltsåmåste starta om en eller fler gånger tills den är med på noterna igen. Teknik... Suck.

 

Har ju varit på väg att lämna in den i några månader nu, den nya alltså, men har inte hunnit bli av än så länge då NetOnNet här i Örebro ligger så opraktiskt till att man aldrig har vägarna förbi. Jag har ju en känsla av att det är batteriet det är fel på, så igår gjorde jag en chansning och beställde hem ett nytt batteri i hopp om att det kanske kan lösa problemet och jag kan slippa lämna in den. Vi får väl se helt enkelt! Mitt tålamod håller nämligen på att ta slut även med mobilen jag använder nu (även om jag i början var lyrisk över att den "levde" en hel dag och att jag inte behövde oroa mig för när den skulle dö/få sina anfall)...

 

En annan sak som krånglar är nu även jobbet! Trots att det inte ens börjat än, haha. Nästa torsdag skulle det börja, vilket var perfekt. På onsdag har jag nämligen inbokat på eftermiddagen ett annat jobb jag har via kommunen. Idag fick jag dock ett sms om att de vill att vi ska börja en dag tidigare, alltså på onsdagen. Och då vi ska vara i Karlskoga första tre veckorna, på heltid, kommer jag inte hinna hem förrän till kanske kl 19. Det andra var klockan 16... Ringde och berättade det, då de skrev att man skulle ringa snarast om man inte kunde, men nä, det verkade ju inte göra någon skillnad. Se om du kan boka om det till ett annat tillfälle istället, för de vill starta på onsdag nu. Och kan du inte så ja, kanske de letar efter någon annan istället... 

Gah! Jaja, inte mycket att göra mer än att le och se glad ut. Försöka lösa det andra. Pust. 

Ja, hästjobben, de får jag tacka nej till ändå. Har fått många erbjudanden, varit väldigt sugen, men sedan när det kommit till kritan - nej, jag vill inte flytta. Inte nu, inte än. Mår bra här. Alla var nämligen många många mil bort i helt andra delar av landet, och som de flesta vet är inte en hästskötarlön såpass stor att man kan hållas med att betala hyran på en annan lägenhet också "så länge". 

 

Nu har jag däremot fått ett jobb i Örebro! Kundtjänst, låter sådär kul egentligen. Men verkar desto roligare i verkligheten! Jag tror jag kommer trivas bra. Det är en tjänst på 75% vilket känns helt lagom, och fördelat på dagar, kvällar och helger, vilket också det känns skönt. Lite variation helt enkelt!

 

I början är det dock utbildning i tre veckor i Karlskoga, så blir en bit att åka. Dessutom 100% så kommer verkligen vara borta HELA dagarna. Men det får det vara värt, får ju betalt därefter också. Så himla skönt ska det bli, med en säker inkomst. Så mycket av ens välmående som (tyvärr) hänger på det där. 

 

Igår red jag uppe i ridhuset. La fram några bommar, först på marken och sedan upp på lägsta sidan på några sockerbitar. Tog dom i trav genom hela passet (lite då och då) och han fick träna på att lyfta på benen ordentligt. Kändes skillnad från de första gångerna till de sista! 

 

Han var väldigt pigg igår, lite överskottsenergi efter att ha gått rätt hårt veckan innan och sedan efter i onsdags tagit det ganska lugnt. Dessutom blir han ju mer och mer het och stark när han börjar bli lite trött, så mot slutet, innan jag travade av, fick han galoppera på i sin egen takt på långa tyglar och utan att jag ens behövde driva eller inverka alls  runt fyrkanten. Det gick ganska så fort, och jag trodde nästan aldrig att han skulle stanna. Men till slut bröt han av till trav, efter vad som kändes som fem minuter. Då var han väl nöjd, tydligen. Gah, gullhäst. Knäpphäst. ♥

 

Han var trevlig överlag och bråkade eller tjurade ingenting. Bomövningen jag la in var också bra på sitt sätt, nyttigt för både honom och mig. För honom just att fokusera och hålla ordning på tassarna; för mig för att hålla ordning på häst och min ridning lika mycket innan, under och efter. Inte bara styra på, rida över och sen glömma/släppa allt för att få börja om från början igen. Rid, rid, rid! tänkte jag hela tiden. Fick värsta hållet också efter ett tag, så då passade vi på att ta en skrittpaus. Båda var nog ganska nöjda när det var dags att ge sig av hemåt igen. Trötta i alla fall!

 

Idag har min medryttare haft Fallino, tur det då jag själv varit helt slut efter att ha varit inne i stan och tittat på ett eventuellt jobb (får reda på imorgon hur det blir!). Hon longerade och red ett dressyrpass ute på gärdet och hon tyckte att han hade känts jättefin! Härligt att höra :) 

 

Bjuder idag på bilder på mina andra vackra djur här hemma, och deras speciella relation...