Idag blev det en tur på ungefär en och en halv timme (glömde stänga av appen så gdröjde tills jag släppt ut honom i hagen igen). Började med att klättra, vi har en backe i skogen som vi tog oss uppför fem gånger. Den är nämligen väldigt lång och seg och jag blir lätt uttråkad när det tar lång tid, vilket det ju gör att skritta ner igen alla gångerna! Märktes i alla fall att Fallino blev lite trött. Tog den upp i galopp två gånger, första och sista, sedan skritt resten.

 

Resten av turen blev en kombination av lite kondition samt utforskning av nya stigar och ställen att rida på! Enbart sista stället vi provade oss på var INTE att rekommendera.. Var visst väldigt sankt där och kände hur Fallino sjönk ner med bakhovarna. Usch, var riktigt otäckt! Sen var det ju såklart diken runt om överallt och det är ju inte Fallinos favoritgrej att gå/hoppa över diken. Så vi gick runt hela, i kanten, tills vi kom till ett lämpligt ställe (där jag visste vart vi skulle komma om vi gick över) där jag efter några försök att få över honom till sist hoppade av och på så vis fick med honom över till andra sidan. Brakade genom skogen och kom sedan ut på en av de vanliga stigarna på vägen hem. 

 

Igår red jag uppe i ridhuset. La fram några bommar, först på marken och sedan upp på lägsta sidan på några sockerbitar. Tog dom i trav genom hela passet (lite då och då) och han fick träna på att lyfta på benen ordentligt. Kändes skillnad från de första gångerna till de sista! 

 

Han var väldigt pigg igår, lite överskottsenergi efter att ha gått rätt hårt veckan innan och sedan efter i onsdags tagit det ganska lugnt. Dessutom blir han ju mer och mer het och stark när han börjar bli lite trött, så mot slutet, innan jag travade av, fick han galoppera på i sin egen takt på långa tyglar och utan att jag ens behövde driva eller inverka alls  runt fyrkanten. Det gick ganska så fort, och jag trodde nästan aldrig att han skulle stanna. Men till slut bröt han av till trav, efter vad som kändes som fem minuter. Då var han väl nöjd, tydligen. Gah, gullhäst. Knäpphäst. ♥

 

Han var trevlig överlag och bråkade eller tjurade ingenting. Bomövningen jag la in var också bra på sitt sätt, nyttigt för både honom och mig. För honom just att fokusera och hålla ordning på tassarna; för mig för att hålla ordning på häst och min ridning lika mycket innan, under och efter. Inte bara styra på, rida över och sen glömma/släppa allt för att få börja om från början igen. Rid, rid, rid! tänkte jag hela tiden. Fick värsta hållet också efter ett tag, så då passade vi på att ta en skrittpaus. Båda var nog ganska nöjda när det var dags att ge sig av hemåt igen. Trötta i alla fall!

 

Idag har min medryttare haft Fallino, tur det då jag själv varit helt slut efter att ha varit inne i stan och tittat på ett eventuellt jobb (får reda på imorgon hur det blir!). Hon longerade och red ett dressyrpass ute på gärdet och hon tyckte att han hade känts jättefin! Härligt att höra :) 

 

Bjuder idag på bilder på mina andra vackra djur här hemma, och deras speciella relation...

Firade sommartiden med att ta en ridtur på kvällskvisten. Blev mestadels skritt pga dåligt underlag, men var mysigt och hästen var PIGG. Har lite energi att jobba med imorgon alltså ;) Jobbade i alla fall mycket med att han skulle lyssna - både framåt, bakåt och sidvärtes. Han tjurade emellanåt men sen gjorde han som han skulle ändå.

Har varit mycket nu hela veckan så inte riktigt hunnit med! Så nu tänkte jag sammanfatta lite. 

 

Måndag: Dressyr i ridhuset. Lugn och ro, på kvällstid, när vi trivs som bäst. Kändes och gick riktigt bra! Härligt. 

 

Tisdag: Snabb genomkörning och koll ute på gärdet i solnedgången. Någon var stark och pigg men fick i alla fall springa av sig. Gick bra överlag men blev lite väl stark och jobbig mot slutet. 

Ja, suck. Ridpasset i fredags, kändes som katastrof och nederlag. Troligen mycket för att jag sätter så höga krav på mig själv/oss ibland, och går det då inte riktigt som jag tänkt, då känns det totalt värdelöst istället. Och som jag skrev i föregående inlägg, så är jag rätt dålig på att komma ur det negativa tänkandet när det väl infinner sig. Inte ens tänkt på det så mycket i ridsammanhang förut, men vet om att jag är så i allmänhet. Jag hamnar alltför lätt i en negativ tankespiral. 

 

Först och främst kom vi upp till ridhuset, det var fint väder och jag tänkte rida på ridbanan först, men det var ganska blött. Så skulle just gå in i ridhuset istället, men nej, då kom brandkåren och skulle vattna, tydligen. Så där gick det inte heller att vara. Vi var lite ofokuserade, red fram lite som vanligt, halvflummigt med andra ord, och det var inte lika mycket dumheter som på onsdagen. Jag var trött pga alldeles för lite sömn samt hade ont i magen. Hade L med kamera med upp, vilket också tyvärr distraherade och fick mig att sätta ännu större krav på oss/mig själv, och för varje liten grej som kändes dålig blev jag mer och mer uppgiven och frustrerad på mig själv! Vilket inte gjorde något bättre, såklart.

(Fotona är tagna av min vän L i fredags, och av dem jag fick blev jag inte nöjd med ett enda. Inte pga fotografen utan motivet... Men lägger upp två här ändå.)

Som sagt, det kändes som ett rejält bakslag i fredags och när jag var klar i stallet ville jag bara gå och gömma mig i sängen under täcket - på det humöret var jag. Nu, i efterhand, känns det lite bättre. Jag har hunnit få distans och inse vad det var som gjorde att det blev som det blev. Imorgon kväll tänker jag rida upp till ridhuset igen, ta det i vår egen takt, i lugn och ro. Ingen press. Känns bra redan nu, när jag tänker på det. Rida övergångar, halter, lösgörande och när allt känns bra, rida igenom programmet några sista gånger. På tisdag blir det lite ridning på gärdet, liten sista avcheckning att allt fortfarande fungerar som det ska. Ska verkligen försöka att sänka kraven på oss på onsdag, se det som jag ju egentligen gör - som en rolig sak och en bra erfarenhet och träning! 

Igår red vi bort till de nya skogsvägarna vi hittade, och utforskade ännu fler vägar och stigar. Sammanlagt blev det 12 km och två timmar på hästryggen! Hästarna var pigga och glada, och vi med, kanske mest tack vare väldigt fint väder. Det är nästan det roligaste på uteritter, tycker jag, när man utforskar nya vägar och inte vet riktigt vart man är på väg och kommer hamna. Skönt också när man slipper oroa sig för att det ska bli mörkt helt plötsligt medan man är kvar ute i skogen. Riktigt härligt var det, och Fallino skötte sig jättebra.  

Än en gång.... HELT död. Herregud. Fast värre ändå. Än sist, alltså. NU är det okej igen, men på kvällen - jösses!

 

L hängde med upp till ridhuset (egentligen skulle hon fotat, men hon tog aldrig med kameran! Suck, haha!) och vi hade tänkt att jag skulle rida igenom programmet för första gången. Jag hade tagit på sporrar också för första gången på länge. Lika bra att vänja oss vid det igen! Men det hade min kära gosse mycket starka åsikter om... Första kvarten-halvtimmen gick han och sparkade, viftade med svansen och sparkade bakut såfort jag ens nuddade honom med benen. Suck! Bara att fortsätta rida. Gick knappt at värma upp ordentligt heller, brukar ju köra några varv i galopp med, i lätt sits och med ett bra tempo, men gick inte att galoppera utan att han bockade och/eller skulle bryta av/stanna... Grr. Så gav upp efter en stund. Körde programmet en gång, helt värdelöst gick det! Haha. Sååå... Bara att börja jobba igen! Red runt i skritt och trav och en del galopp, utan stigbyglar, och det gick väl rätt bra. Gick bra att sitta i alla fall! Det krävdes väldigt mycket ridning från min sida, var helt slut. 

 

Körde efter ett tag igenom programmet igen, gick betydligt bättre. Dock kom vi ju till min (största) svaghet igen - avbrotten från galopp till trav. Han drar gärna med mig då, drar fram huvudet och bara kör på, och jag tappar sitsen totalt vilket bara gör det lättare för honom med sina fasoner. Det där behöver vi VERKLIGEN träna på. Det är sjukt när man inser vilken lat ridning man hållit på med. Samma gamla grejer, men man glömmer ju bort att jobba. Kräva något, ge honom uppgifter. Pinsamt! Inte kan man gnälla då för att saker inte fungerar som man vill, när man glömt bort att träna på det..

 

Vi började med att jag kom i trav på en volt, och gjorde halt två gånger under ett varv. Först drog han med mig som vanligt, som han faktiskt brukar göra i halterna med, men med lite ryggningar de gånger han drog fattade han snabbt vad som krävdes. Så roligt och skönt att känna skillnaden!! Så fort. Sedan tog vi galopp, både p åvolt och längs fyrkantsspåret, och gjorde halt. Sedan, när det kändes bra, började vi med avsaktningarna till trav. Fallino var beredd att stanna, men nu fick jag verkligen kämpa. Sitta kvar, hålla kvar, fortsätta rida! Jag tappar tydligen det där, när vi brytit av släpper jag liksom bara allt. Men just det måste jag verkligen koncentrera mig på och jobba med - sitta kvar i sadeln, hålla sitsen, fortsätta driva, behålla ett jämnt stöd i handen. Pust! Blev mycket, mycket bättre mot slutet. Inte helt perfekt, men ändå stor skillnad. 

 

Ett ganska långt och jobbigt pass med en emellanåt ganska jobbig häst gav verkligen utdelning och det var skönt att ha L med som kunde ge lite feedback. Annars sitter man där själv och gör och tänker som vanligt, blir kanske frustrerad. Men nu gick det framåt! Så roligt. Nu vet jag vad vi ska jobba med ett tag framöver :) 

Blev ett ganska sent dressyrpass uppe i ridhuset. Brukar rida upp dit runt 20, men igår blev det lite senare. Jag är ganska stolt över mig själv att det ens blev av, var sjukt nära att strunta i det då jag var galet trött i hela kroppen efter en aktiv dag. Men jag bet ihop och gick ut och sedan gick allt av sig själv. Vi kom upp till ridhuset kvart i nio. Blev först vettskrämd då han när vi började trava plötsligt kändes jättekonstig! Och vi hade travat en bit på vägen upp utan att det känts något konstigt alls. Har märkt att han ömmar mycket med all grus som ligger på vägarna nu, och mer än en gång har det kilat fast några små stenar i hoven som man i sin tur får peta ut med något smalt och vasst. Så var det även den här gången, och efter det gick det som vanligt igen. Skönt! 

 

Vi värmde upp som vanligt, med framåtbjudning och en lång låg form som fokus. Sedan jobbade vi på i skritten, vår svåraste gångart, haha. Men det gick bra! Han funkar bra på det nya bettet med, känns som att det blir mer stadig kontakt. När det kändes bra i skritten, där jag släppt stigbyglarna för att slippa tänka på dom, gick vi vidare med övergångar upp till trav, fortfarande utan stigbyglarna. Till min förvåning gick det jättebra! Jag har inte suttit ner i traven på allt för länge, så det gick verkligen över förväntan. Travade på i något varv, någon volt, sedan övergång till skritt. Körde så ett antal gånger i båda varven och sedan lade jag även in galopp. Finfint! Inga problem. Skönt! 

 

Sedan kom vi ju bara till vårt andra problem, eller ja, vår andra sak att jobba mer på: övergångarna från galopp till trav. Där sket det sig lite och föll ihop. Men bara att börja om igen; stadig kontakt, driva och hitta sitsen. Det är ju där det ligger, att jag tappar sitsen i just de övergångarna eftersom jag som sagt inte suttit ner på så länge och alltså börjar rida lätt med en gång i vanliga fall (då funkar det betydligt bättre alltså). 

 

En hel del träningsvärk kändes garanterad då min mage kändes helt sönder resten av kvällen, haha, orkade knappt sitta upprätt. Även insidan av låren fick sig en omgång. Därför tycker jag så mycket om ett rejält dressyrpass - även ens egen kropp får sig en genomkörare! Det känns att man jobbat på. 

 

Vi har en hel del att jobba på men nu funderar jag ändå (igen) på att delta i ridklubbens pay and ride nästa onsdag. Gulp... Men bra träning och bra med ett mål (dock kortsiktigt nu, men vet ju vad jag kan träna på). Förut hade jag funderat på en L:B, vilket var det vi red när vi tävlade den där gången för några år sen. Nu tror jag dock att det blir en L:C istället! Känns löjligt egentligen, men ändå. Bättre att börja där och få en bra känsla! Går det bra kanske jag får blodad tand och vill komma ut på något mer i vår och sommar! 

Igår var jag och L ute på en lång tur, 2 timmar och 12 kilometer blev det. Vi tog en liten upptäcktsfärd, bort på en stig på ett ställe där jag ridit en gång bara, i höstas. Tror inte L ridit där alls! I vilket fall, så tog vi en avstickare åt ett annat håll med, och det är jag glad att vi gjorde! Hittade nämligen superfina sandvägar där, och en hel del stigar fick vi lämna outforskade till en annan gång. Blev mycket galopp och det var så kul! Tyckte i alla fall hästarna och jag, L såg lite mer tveksam ut, hihi. Men hästarna skötte sig jättebra. Dit kommer det garanterat bli fler turer i framtiden. 

 

Ikväll har jag tänkt rida bort till ridhuset för ett dressyrpass. Återkommer med hur det gick! 

Toppenväder idag igen! Red ut strax efter lunch. Började bra när jag skulle ta in Fallino; tog på honom grimman och skulle vända o gå, men nej! Då ryckte han blixtsnabbt åt andra hållet och galopperade glatt iväg till andra änden av hagen, några hundra meter bort... Blev några väl valda ord från min sida då! Men traskade snällt efter dom små grisarna. Stod och betade jättenöjt allra längst bort... Fallino med grimskaftet dinglande. Fortfarande helt åtminstone! Och inte indränkt i lera heller, man får vara glad för det lilla. 

 

Ridturen gick bra i alla fall! Red med nya(ste) bettet för första gången, ett rakt äpplebett med fasta ringar. Funkade fint! Hade ingen app på på mobilen men enligt en koll på kartan nu red vi inte mindre än en mil! Tog 1,5-2 timmar ungefär. Ska börja ha på appen nu igen när jag har min gamla mobil som inte dör efter 5 minuter... Den andra ska in till telefondoktorn! Sååå trött på allt krångel med den nu. Teknik.... säger jag bara. 

 

Nåja, blev i alla fall mycket lydnadsträning på dagens tur. Halter, ryggningar, övergångar. Gick bra, lite tjurig vart han emellanåt men han lyssnade! Blev jäkligt stark i en av galopperna, så glad att jag hade bett idag ändå, vet inte om jag hade fått stopp på hacket. Tror i och för sig han hade lyssnat, men hört om många som inte kan ha det på sina hästar just för att då sticker de o lyssnar inte alls?!

Här nere blev det i alla fall full fart på vägen tillbaka (man får vända där vägen tar slut). ↓

Har varit så sjukt fint vårväder de senaste dagarna! Riktigt varmt någon timme mitt på dagen, runt 15 grader, så hästarna har fått gå nakna då ett par timmar och annars med bara fleecefodrat regntäcke (det blir kallt snabbt igen). Idag gick det att rida i t-shirt en stund till och med! 

 

Jag och L släpade ut lite trädstammar som låg i skogen och la ut lite cavaletti och småhinder i sommarhagen. Red sedan runt där och hade skoj i mer än en timme! Både vi och hästarna tyckte det var lajbans och alla blev ganska trötta mot slutet. Fallino stod och sov/solade när jag pausade för att försöka fota L lite (blev sisådär med den saken).  

Igår promenerade jag bort till en tjej som bor ca 3-4 km bort från mig, hon hade fått med sig ett bett och ett hackamore av en kompis som jag skulle köpa. Har inte ridit med det innan men länge velat prova, så tog tillfället i akt när jag ändå ska rida utan bett ett tag. Blev en sväng barbacka med hacket sen, bara en lugn tur uppe i skogen. 

Idag vart den en längre runda på en och en halv timme med L och Kalle. Fortfarande lugnt och bara skritt pga antibiotikan. Men Fallino vart glad och hade på sig sina gympadojor bak,han har blivit så ömfotad nu med all grus på vägarna. Går ju barfota bak, och det har funkat bra fram till nu den senaste veckan. Får se hur det fortgår, om jag ska få på skor igen vid nästa tillfälle eller om vi får köra med gympaskorna (läs: barfotaskorna) när vi rider helt enkelt. Är ju inte hela världen!