Kunde inte sova inatt så kikade lite på ridhjälmar. Har ju insett att jag haft min nuvarande hjälm i minst 7 år nu, och både tappat den och trillat av mer än en gång (man ska ju helst införskaffa en ny efter varje gång, av säkerhetsskäl). Det här är den jag har idag, eller kanske en äldre modell. 

Ja, suck. Ridpasset i fredags, kändes som katastrof och nederlag. Troligen mycket för att jag sätter så höga krav på mig själv/oss ibland, och går det då inte riktigt som jag tänkt, då känns det totalt värdelöst istället. Och som jag skrev i föregående inlägg, så är jag rätt dålig på att komma ur det negativa tänkandet när det väl infinner sig. Inte ens tänkt på det så mycket i ridsammanhang förut, men vet om att jag är så i allmänhet. Jag hamnar alltför lätt i en negativ tankespiral. 

 

Först och främst kom vi upp till ridhuset, det var fint väder och jag tänkte rida på ridbanan först, men det var ganska blött. Så skulle just gå in i ridhuset istället, men nej, då kom brandkåren och skulle vattna, tydligen. Så där gick det inte heller att vara. Vi var lite ofokuserade, red fram lite som vanligt, halvflummigt med andra ord, och det var inte lika mycket dumheter som på onsdagen. Jag var trött pga alldeles för lite sömn samt hade ont i magen. Hade L med kamera med upp, vilket också tyvärr distraherade och fick mig att sätta ännu större krav på oss/mig själv, och för varje liten grej som kändes dålig blev jag mer och mer uppgiven och frustrerad på mig själv! Vilket inte gjorde något bättre, såklart.

(Fotona är tagna av min vän L i fredags, och av dem jag fick blev jag inte nöjd med ett enda. Inte pga fotografen utan motivet... Men lägger upp två här ändå.)

Som sagt, det kändes som ett rejält bakslag i fredags och när jag var klar i stallet ville jag bara gå och gömma mig i sängen under täcket - på det humöret var jag. Nu, i efterhand, känns det lite bättre. Jag har hunnit få distans och inse vad det var som gjorde att det blev som det blev. Imorgon kväll tänker jag rida upp till ridhuset igen, ta det i vår egen takt, i lugn och ro. Ingen press. Känns bra redan nu, när jag tänker på det. Rida övergångar, halter, lösgörande och när allt känns bra, rida igenom programmet några sista gånger. På tisdag blir det lite ridning på gärdet, liten sista avcheckning att allt fortfarande fungerar som det ska. Ska verkligen försöka att sänka kraven på oss på onsdag, se det som jag ju egentligen gör - som en rolig sak och en bra erfarenhet och träning! 

Idag kom startlistan inför onsdagens bravader. Jag ska starta sist, vilket var jättesnällt ordnat då jag ska på möte vid 16 och inte vet när jag kommer hem.. Men 18.48 ska jag förhoppningsvis klara mig till!

 

Mest nervös är jag för framridningen, haha! Känns lite ologiskt. Men just nu känner jag mig osäker... På hur jag ska lägga upp det, hur han kommer reagera? Med flera andra ekipage samtidigt på ridbanan. Han kommer säkert vara totalt ofokuserad och det kommer smitta av sig på mig så jag kommer bli mer nervös och det kommer kännas dåligt... Ha! Bra tankegångar där Jessica. Lite mental träning kanske?