Blev ett ganska sent dressyrpass uppe i ridhuset. Brukar rida upp dit runt 20, men igår blev det lite senare. Jag är ganska stolt över mig själv att det ens blev av, var sjukt nära att strunta i det då jag var galet trött i hela kroppen efter en aktiv dag. Men jag bet ihop och gick ut och sedan gick allt av sig själv. Vi kom upp till ridhuset kvart i nio. Blev först vettskrämd då han när vi började trava plötsligt kändes jättekonstig! Och vi hade travat en bit på vägen upp utan att det känts något konstigt alls. Har märkt att han ömmar mycket med all grus som ligger på vägarna nu, och mer än en gång har det kilat fast några små stenar i hoven som man i sin tur får peta ut med något smalt och vasst. Så var det även den här gången, och efter det gick det som vanligt igen. Skönt! 

 

Vi värmde upp som vanligt, med framåtbjudning och en lång låg form som fokus. Sedan jobbade vi på i skritten, vår svåraste gångart, haha. Men det gick bra! Han funkar bra på det nya bettet med, känns som att det blir mer stadig kontakt. När det kändes bra i skritten, där jag släppt stigbyglarna för att slippa tänka på dom, gick vi vidare med övergångar upp till trav, fortfarande utan stigbyglarna. Till min förvåning gick det jättebra! Jag har inte suttit ner i traven på allt för länge, så det gick verkligen över förväntan. Travade på i något varv, någon volt, sedan övergång till skritt. Körde så ett antal gånger i båda varven och sedan lade jag även in galopp. Finfint! Inga problem. Skönt! 

 

Sedan kom vi ju bara till vårt andra problem, eller ja, vår andra sak att jobba mer på: övergångarna från galopp till trav. Där sket det sig lite och föll ihop. Men bara att börja om igen; stadig kontakt, driva och hitta sitsen. Det är ju där det ligger, att jag tappar sitsen i just de övergångarna eftersom jag som sagt inte suttit ner på så länge och alltså börjar rida lätt med en gång i vanliga fall (då funkar det betydligt bättre alltså). 

 

En hel del träningsvärk kändes garanterad då min mage kändes helt sönder resten av kvällen, haha, orkade knappt sitta upprätt. Även insidan av låren fick sig en omgång. Därför tycker jag så mycket om ett rejält dressyrpass - även ens egen kropp får sig en genomkörare! Det känns att man jobbat på. 

 

Vi har en hel del att jobba på men nu funderar jag ändå (igen) på att delta i ridklubbens pay and ride nästa onsdag. Gulp... Men bra träning och bra med ett mål (dock kortsiktigt nu, men vet ju vad jag kan träna på). Förut hade jag funderat på en L:B, vilket var det vi red när vi tävlade den där gången för några år sen. Nu tror jag dock att det blir en L:C istället! Känns löjligt egentligen, men ändå. Bättre att börja där och få en bra känsla! Går det bra kanske jag får blodad tand och vill komma ut på något mer i vår och sommar!